Grine, Frake och Thorn märker att Sotarna verkat skaffa sig jobb som övergår deras vanliga förehavanden och bestämmer sig för att lägga näsan i blöt.

Detta avsnitt börjar med en genomgång av karaktärerna och världen som kan vara värd att lyssna på för att hänga med.

Välkommen till Duskvols gator!

Grine är upptagen med att planera stöten mot Sotarna. I väntan på hans återkomst så får Thorn och Needle ett oväntat tips från skräddaren Musa, och de bestämmer sig för att pröva sin tur.

Låt tärningarna rulla!

Efter fiaskot på Masugnen så följer Thorn och Needle en ledtråd till Stadens Måne.

Thorn och Needle fortsätter inbrottet på Stadesns Måne och finner sig i behov av en av Needles vänner i Duskwall.

Vissa lås biter varken Needles dyrkar eller Thorns syra på.

Grine gör sitt bästa för att inspirera Thorn till ett legendariskt tillslag mot en gemensam fiende. Men vad kan en spindel och en kemist sätta upp mot en mindre armé av Sotare som har en chans att öka sin ställning i Duskvol. Få saker är dock så säkra kort som att om Grine kan elda på Sotarna så kommer han ta chansen varje gång.

Gänget bestämmer sig för att sidospåret de påbörjat är allt för lovande och att inget av värde är för väl vaktad för att Sprättarna inte ska våga sig på att försöka stjäla det.

Frågan är ju som alltid, vilken väg kommer de ta för att ta sig in... men mest av allt kanske någon borde ha tänkt på vilken väg de sedan ska ta sig ut.

Det vågade sidospåret fortsätter och Sprättarna har nu en knipa de desperat behöver ta sig ur - men alternativet "oupptäckta" är helt struket, om det inte går att göra det osedd så är det kanske bäst att göra det till en show?

Dessutom rekryteras ännu en ovillig(?) medhjälpare till gängets illdåd.

Goda råd är dyra när Sprättarna är tvungna att, under beskjutning, fly med lådan. Men naturlagarna säger att gängets tur måste betalas av någon, och indrivaren är på väg.

Återigen återstår det att se vilka kontakter Sprättarna tillslut har kvar att förlita sig på, tillslut kanske bara familj är de enda som skulle lyfta ett finger för att hjälpa?

Under ett besök i Bråtstaden så träffar Grine och Thorn på en aningen oväntad potentiell bundsförvant. Tecknen tyder på att Sprättarna snubblat över en större plan än de själva kanske insett... och i Duskwall är kidnappning alltid en möjlig lösning på alla möjliga problem.

Blårocken Michter delar en vision med Grine och de påbörjar ett ödersdigert samarbete, vem som kommer bli kidnappad är dock ännu ytterst oklart. Men för att komma vidare måste information insamlas, och det görs bäst från de som redan finns på insidan.

Michter, Grine och Thorn gör sig redo att göra vad som krävs för att sätta dit Sotarna. Även om det innebär att åkalla, sedan länge, bortglömda gudar.

Efter Thorns besök hos Duskwalls Adel så börjar låssmeden Frake återfå sin närvaro, iaf delvis. Men i den hastiga övergången från ett liv i bekvämlighet till ett liv i skuggorna så kan Frake ha råkat lämna lite saker efter sig... och hur ska han hantera sin patronus?

Livet i utkanten fortsätter presentera nya utmaningar; så som vad kutym när någon med mycket häftiga verktyg både ligger på sin potentiella dödsbädd men dessutom riskerar att förlora sina verktyg. Vems ansvar är det att se till att sånt inte kommer bort?

Frake berättar om de mystiska besökarna från kloakerna och duon kläcker en plan, en plan som övergår både Frake och Thorns omedelbara tillgångar. Lyckligtvis har Grine alltid en kontakt eller två i bakfickan.

Som vanligt kräver tjänster i Duskwall gentjänster, speciellt när nykomlingar kommer och ber om etablerade tjuvars förtroende. Men kanske ger detta tillfälle till två av Sprättarnas mer oprövade förmågor att bevisa sig och vad de är kapabla till.

Thorn och Frake ger sig på uppdraget de fick av Knives McCoy, att stoppa klockan i stadshuset innan den slår 12. Men frågan kvarstår, kan Sprättarna göra något utan att dra uppmärksamheten till sig?

Medans en del av Sprättarna infiltrerar stadshuset, så har andra delar av gänget andra saker för sig. Andra uppdrag som kan behöva expertis, eller i alla fall muskler, utifrån igen.

Frake och hans nya bekant Hook beger sig på jakt efter Pickett, en av ledarna bakom Sotarna och det hot de utgör mot hela Kråkfoten.

I väntan på att Needle och Grine ska komma tillbaka så jobbar Frake och Thorn vidare med sina olika projekt, men när ett hotfullt brev dyker upp så känner de sig tvungna att undersöka saken närmare.

Till skaran ansluter sig dessutom en oväntad bundsförvant från skuggorna, tillkallad av någon som kanske har en större roll att spela än vad någon av dem riktigt anar.

Frake och Thorn får slutligen möta sin nya skugga och, sedan länge begravda, hemligheter börjar att uppdagas. En revolution stundar i Kråkfoten och Sprättarna verkar ha hamnat mitt i kläm.

Med Musa, Needle, Grine och övriga bundsförvanter försvunna har gänget nu bara några få möjligheter att överleva. Tyvärr går det ju inte att gömma sig i lyan för evigt.

Den fallne blårocken Michter och Needle möter varandra och ger sig iväg för att hitta Grine.

Dessutom får Needle reda på delar av vad Thorn haft för sig och hanterar det på klassiskt Needle vis.

Sprättarna får reda på att en rättegång ska hållas som berör deras intressen och Rashas närvaro utforskas närmare.

Men som vanligt dyker nya frågeställningar upp, så som "vilka är järnlegionen" och hur mycket kan mekanik hjälpa en låssmed i ett gatuslagsmål?

Dommen mot Herr Strangford förkunnas och Sprättarna är tvungna att fatta snabba beslut för att ta sig ifrån Järnlegionen och Grårockarna. Vem som kommer levande ur situationen återstår att se...

Det politiska landskapet i Duskwall har förändrats i grunden. Gamla fiender och nya vänner kan komma att bli allt mer relevant för Sprättarnas framtiden... om det nu finns några Sprättare kvar.